Connie är sämst i klassen, lång och smal som en planka. Hon är dårens dotter, och just nu bor hon hos en fosterfamilj som bryr sig väldigt lite. Men så en dag i skolan dyker Räkan, Sirkka och Lillen upp. Hennes bästavän heter Kalle. Han finns alltid där. Nästan iallafall. Precis som sin pappa tänjer hon på gränserna. Utmanar lärarna, är alltid stor och käftig i munnen. Och så finns ju Anna. Som frågar om dom ska dansa på en hemmafest, och Connie kan ju såklart inte säga nej. Snart är hon intrasslad i lögner och vet inte hur hon ska komma ur det. Men en dag förändras allt. Hon kanske skulle ha pratat lite extra med Kalle iallafall? Brytt sig lite mer kanske?
Jag läste ut den här i mitt klassrum. Min kompis frågade om jag grät. Ja fick jag fram. Min lärare kollade konstigt på mig och log. Tänk vad böcker kan ha för reaktioner på folk! Den var så sorglig i slutet. Fy tusan vad livet är orättvist ibland. Ja, det är en bok men iallafall. Den var riktigt sorglig.
Jo, på tal om min lärare. När jag började sjuan läste jag ingenting i skolan. Jag hade inga böcker med hemifrån. Men jag läste ju massor utanför skolan.
Men efter sommarlovet till början av åttan började jag ha med böcker till skolan. Jag började snacka böcker med min lärare, jag läste galet mycket i skolan. Och så säger min lärare en dag " men julia, jag måste ändra ditt omdöme på svenskan, jag trodde du inte läste någonting men nu har jag fått reda på ungen läser hela tiden" och så gick hon och knäppte på datan och ändrade. Gud vad jag och mina vänner skrattade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar